Igår var vi uppe i bergen och hälsade först på Edward Cullen och hans päron hemma i hans fina hus där de har lite djur och massa fina växter och blommor. Hans mamma har lite ankor som är hennes babies som hon kallar dem. Så söta.

Efter den fina rundturen vi fick åkte vi till ett hotel och åt lunch och sedan köpte vi kaffe och la oss i parken.

På kvällen åkte vi vidare till några familjevänner till Alex som bodde i världens finaste hus uppe i bergen. Mandy, mamman i huset visade oss deras sjö och lite rund om huset. Det var så vackert. Hon berättade att det brukar komma upp vilda kängurusar på kvällen och att det brukar finnas koalor i trädgården.

Vi satt och drack lite gott Australienskt vin och pratade om oss och massa annat. Det var jag och Isabella, Alex och hans syster Anna med hennes pojkvän Nick. Sedan Mandy, hennes man och dreas dotter Amelia och hennes vän. Så himla trevliga människor. Mandy bjöd oss till Canberra där de har hus och dit de ska flytta och vi fick hennes nummer som vi kan ringa när vi än vill prata eller behöver hjälp med något. Hon skulle vara våran Australienska mamma. Så söt och ödmjuk människa. Innan vi gick fick vi tusen kramar och precis när vi skulle sätta oss i bilen så kom kängurusarna fram. Synd att de var så långt bort annars hade vi tagit lite bilder. Tydligen så hade en av dem en bäbis på magen.

Cullens fina trädgård

En fårskalle hade vixit fast i stubbarna med alla svampar

Jag fick klappa höna böna

Eddies favvotjej

Ankorna

Idag är det hur varmt som helst så vi funderar på vad vi ska hitta på. Vi har precis ätit blåbärspannkakor. MUMS!

XO Linn 

På lördagen var vi på en födelsedagsfest hos Alex vän Alex (väldigt många Alex överallt tycker jag) väldigt förvirrande. En tjej som inte visste vem som hade födelsedag sa grattis till våran vän Alex. Det var kul. I alla fall så fyllde killen 29 år och han hade bjudit vänner, familj, arbetskollegor och svenskar i en salig blandning. Det kanske var lite uppdelat i början men senare mot kvällen så var vi alla vänner. Speciellt jag och Isabella med födelsedagsbarnets mamma och hennes två vänner, så sköna damer!!! De var hur mysiga som helst. Vi pratade främst om Sverige och lite sådant och de bjöd oss till Melbourne för att hälsa på dem och sedan dansade vi lite och drack mojitos i vinglas. De ville dock inte följa med ut vilket var lite tråkigt. Vi gick senare till Sugar bar och dansade natten lång. Vi träffade även en komiker som uppträder några kvällar i veckan och han bjöd in oss i veckan. Dock ska vi åka till en annan stad onsdag till lördag så vi kan inte. Men nästa vecka ska vi se honom. Det kommer bli grymt!

Sugar, vårat stammisställe

"The Swedes"

Våra vänner från Melbourne

Födelsedagsbarnet med sin nya grill

Isabella dansar med Alex mamma.

Finaste dricker alkoholfritt hehe (Lili, du behöver inte vara orolig)

Puss och Kram Linn  

   I fredags var vi hemma hos två vänner som bor i världens finaste hus och förfestade lite innan vi åkte in till stan. Det verkar som att alla delar hus med några vänner. Inte så mycket lägenheter alltså. När vi åkte in till stan så tog jag och Isabella med oss varsin cider i taxin. Vi hade dock inte druckit upp den när vi var framme och hade den i handen när vi gick på trottoaren. Då kommer det två poliser och frågar vad vi dricker. Jag säger att vi dricker cider och visar min Kopparbergs (vilket jag hade köpt enbart för att den var svensk). De säger att vi måste hälla ut cidern och där trodde jag att allt var över. I Sverige brukar man bara behöva hälla ut det man har i flaskan och sedan får man gå. Poliserna frågar efter våra ID kort och vi blir hur nervösa som helst och förklarar att vi är från Sverige och inte visste och våra Australienska vänner säger hela tiden att de skulle ha sagt till oss att man inte får dricka alkohol offentligt. Poliserna skriver upp våra namn och personnummer och säger att man måste betala 220 dollar för en sådan sak. Dock var vi trevliga hela tiden och jag tror dom förstod att vi inte ska göra det igen, så vi fick gå därifrån med en caution om att gör vi det igen så får vi böta.

Efter denna hemska upplevelse var vi redo för lite glada miner istället för Isabellas Jag-kissar-på-mig-av-nervositet-min. Då gick vi till en klubb och träffade Bendele och pratade lite med dem. Där lämnar jag min jacka och mobil (jag har aldrig tappat bort en telefon i hela mitt liv). Kanske 20 min senare kommer jag på att min jacka är borta och Alex går tillbaka och hittar både jackan och mobilen.  Så bra =) Vi lärde Alex och Ginnypops svenska, så nu kan vi snart alla prata vårat språk.

Vi kom  hem klockan sent och det var en av många många bra kvällar här. 

Det blåser mycket på klubbarna här

På grund av de stora fläktarna

Koo-koo

Hon skulle köpa en man och kollade så hon hade tillräckligt med pengar.

Xo Linn    

I tisdags bestämde jag och Alex att vi skulle ut och träna, då Linn hade ont i knät tänkte jag att hon inte skulle orka det, men sedan bestämde vi oss för att promenera upp för Mount Lofty, en promenix borde Linnsan klara av tänkte jag. Och visst ville hon det.

Vi fick ta bilen till Cleland, där även djurparken ligger.

Sedan började våran 3,7 km långa promenix. I början var vädret perfekt för en träningsrunda, strax under 20 grader kanske.

Som sagt då så hade Linn ont i knät och fick gå långsamt och Alex gick vid hennes sida. Jag kände en rush av adrenalin och ville gå lite snabbare, men höll ändå ett ganska ok avstånd från krymplingen.

Lite då och då vände jag mig om för att se att dem andra var i närheten, detta för att jag var lite rädd för det var en skogsstig. Och vi vet ju vad som finns i dessa skogar.

Helt plötsligt when I was minding my own business, och tog bilder på naturen, och sedan gjorde min vanliga vändom-rutin, var dem borta!!!

Jag hade gått lite väl snabbt och kommit ifrån mupparna. Paniken rusade i mitt huvud om alla dessa hemska djur, och jag började småjogga...upp för backen i stället för att försöka gå tillbaka till dem andra. Min hjärna slutade väl att fungera och detta var när jag hade gått ca 900 meter... det hade alltså lönat sig för mig att gå tillbaka i stället för att i panik rusa uppför en supersluttande uppförsbacke på 3,7 km!! I början var det inte så jobbigt fastän jag var rädd, det var inte så mycket lutning i början av backen,  så jag kunde gå i en ganska rask takt, men tankarna snurrade i mitt huvud...Tänk om det finns stora vilddjur här som attackerar ensamma vandrare, klart som tusan att jag då ser något stort och rött inlindat i papper ligga på marken :( Jag hade då bara sett en enda kvinna i skogen strax innan jag såg blodiga saken. Paniken tog vid igen och jag började jogga  upp för backen som aldrig ville ta slut!!

När det var 1,5 km kvar började den värsta sluttningen jag någonsin varit med om, utan att överdriva, den var nästa 90 grader... säkert bara en liten bit som är såhär tänkte jag ...Men nej nej det fortsatte så hela vägen till toppen. när det var 800 meter kvar kommer det en j*vla skylt där det står " You are almost there"  Jag ville döda den personen som skrev det... två minuter senare kommer en gammal gubbe, med en vattenflaska (på väg ner för backen) och  tittar på mig och ser att jag håller på dö  av värmeslag, för nu hade det blivit sjukt varmt och solen låg på att inte ens träden kunde hjälpa med sin skugga, Och gubben säger...You are almost there... Jag log vänligt men innerst inne ville jag strypa honom, och sno hans vatten!  I alla fall, jag kom till slut upp på toppen och det var supervackert!  Jag njöt en stund över hur fint det var och hur duktig jag var..

Sedan började jag tänka att tänk om inte Linn orkar upp och dem vände och sedan bestämde sig att att vänta på mig där nere och jag behövde gå ner för hela berget helt själv... :(

Jag gick in i cafeterian beställde en focaccia och satte mig ner och åt. 15 min senare tittar jag ut och ser mina underbara muppar sitta på en bänk!

LYCKA! Jag rusade ut med mackan i handen!

30 minuter senare efter att dem också hade ätit promenerade vi hela vägen ner  TILLSAMMANS!

Jag tog lite bilder under mitt äventyr av skräck!

Liz the Lizard, Hon var jätteläskig!! Almost peed my pants when I saw this little fella!

Vattefall!

So totally worth the effort when I got to see this view.

The cafeteria

This is some kind of  tower, but we don't know what it is for... kanske vi skulle ha frågat

Here I gained back all the calories I lost walking up the mountain

Walking downhill with Alex tight...

Alex fooled Linn That he had dropped the camera down  the cliffs...Linn was laughing about it haha.

Det var det kära läsare.

Puss på Min Systerdotter Leona, Moster saknar dig jättemycket!!  och jag älskar dig!

Kram på er!

Jag tänkte först att jag skulle berätta historien om knät eftersom det ingår en så himla god gärning i den.

På planet hit så satt jag längst in vid fönstret hela tiden och varje gång jag skulle upp var jag tvungen att klättra över Isabella som satt bredvid. En gång när jag kom tillbaka satte jag ner foten åt höger och vred hela kroppen åt vänster och något hände i mitt knä. Det gjorde hur ont som helst och efter det så har det varit ganska okej upp och ner. I söndags så var vi på brunch med Alex pappa och syster och det kom upp i samtalet. Alex pappa Johnny var så gullig som brydde sig och verkade lite bekymrad. Jag sa ju att allt var okej så klart men dagen därpå som kom han hem till oss och gav mig ett knäbandage som jag skulle ha, så go! Efter att vi klättrade upp för South Australias högsta berg så gick vi till sjukhuset och jag fick göra ett ultraljud dagen efter och det visade sig att jag hade fått ett hack i ledbandet. Men nu är allt ok så det är ju bra. Jag vill bara berätta hur underbara människorna är här. Vi smälter av deras ödmjukhet varje dag (och av solen).

Idag har vi i alla fall varit och shoppat på ett väldigt stort mall ganska långt bort från där vi bor. Vi var färdiga klockan 8 på kvällen. Dagens kap blev lite sovkläder, smink och jag köpte ett par söta ballerinas med rosetter.

Vi hittade världens sötaste hundvalpar i en djuraffär. 499 Dollar. Alex lovade att köpa en valp till Isabella om hon slog hans rekord i ett spel på hans I phone. Hon är mycket upptagen nu...

Isabellas tvilling Dora the Explorer.

Isabellas andra tvilling, Pandan.

Mina tvillingar Insane baby och snorungen.

Lilla linslusen

Igår var vi på familjemiddag och denna gång blev det dricka på ett ställe och sedan kinamat med Anka, Biff, Prawns, Lamm och massa ris och gott.

Vi lärde dem ännu flera oanständiga ord igår.

Efter detta åkte vi hem till Ben och Adele och kollade på film, deras katt freakade på Alex och sedan åkte vi hem och såg mardrömsspindeln. Snip snap slut =)

Godnatt

Kram Linn

Det här är våran läskigaste spindel hittills. Det är en Redback Spindel och karaktäriseras av den rösa fläcken på ryggen. Den hittade vi utanförvåran dörr igår. Den är mucho mucho giftig och vill bitas. Alex dödade den och vi kunde alla sova gott... eller inte.

Den är släkt med Svarta Änkan!

Puss och Kram Linn

Godmorgon

Idag är det inte så jättevarmt, ca 24 grader och vi ska gå till en pool lite längre upp på gatan. Det blir bara jag och Issey idag för någon ska vara manlig och gå till gymmet.

Jag och Isabella var hemma igår medans Alex var på en komedi show på The Garden. Vi somnade ungefär klockan 12 och båda vaknade samtidigt klockan 5 i morse av att vi drömde om spindlar och ormar. Sedan somnade vi om igen och vaknade vid halv 12 av att en rörmockare var här och gjorde rent rören från Isabellas hår.

Fortfarande vill vi ha adresser så skicka dem på Facebook annars blir det inget!

Bild från när vi flög hit. Det var så fint ovanför molnen.